En sak slog mig idag. 

Jag har tittat närmre på ett mönster jag har av att vilja vara andra till lags hela tiden. 

Det är en fin egenskap att bry sig andra och att ha medkänsla, men när det tippar över i att bry sig om andra så pass mycket att jag glömmer bort att känna efter vad jag själv har för behov så blir det något väldigt osunt av det.

Jag funderade på varför jag kände mig så trött och insåg att jag igen har sprungit ifrån mina egna behov och hamnat i en obalans där jag gett för mycket och inte tillåtit mig att ta emot. 

När jag hamnar här vill jag dessutom gärna skylla på andra, att dom har tagit energi ifrån mig, vilket är helt omöjligt, då det är jag som väljer hur jag disponerar min energi. 

När jag då ibland har varit omedveten om detta så har jag gjort mig själv till världens största offer och dessutom lagt över skuld på mina nära och kära som är helt obefogad, då dom inte ens bett mig om något, utan jag har bara tagit för givet att jag ska vara där och peta i allt fast dom kanske inte ens vill det Och då vi till nästa steg. Det är faktiskt inte gynnande för den andra personens självkänsla att vara och peta i deras hela tiden, det sänder ut signaler till mottagaren att den inte kan själv, fast personen är fullt kapabel till att ta ansvar över sitt eget liv. 

När jag sedan sitter här utan energi för att jag trott att jag måste ge och ge så kan jag inte låta bli att tycka att det nästan är lite komiskt. 

När jag ser saker ur ett annat perspektiv så blir det så solklart att det är mitt ansvar att jag ska må bra och hur viktigt det är att stanna upp och reflektera över alla omedvetna beteenden jag håller på med. 

Kan du relatera? 

#personligutveckling